Efter två dykdagar tog Anders en dag ledigt och vi åkte på en Vulkan utflykt. Färden till Vulkanen Mounth Mahawu som inte är aktiv, sista (senaste) utbrottet hade den haft 1977 bjöd på ett kuperat landskap, långt ifrån resoretets trygga värld. Verklighetens Indonesien är fascinerande. Smala gator, hus som tveksamt står upp, människor och djur överallt.
På norra Sulawesi odlas det på många, många ställen. Flertalet människor är självförsörjande. Nedanför ser ni kakaobönan. Det finns banan, vanilj, kaffe, kryddnejlikor som är stora exportvaror.
Vulkanen låg 1324 meter över havsytan och vägen dit upp... Kuperad.
Här ser ni kratern .
Men innan man kom fram var det en riktig djungelpromenad.
Det luktade svavel uppe på toppen. Väl där hade man en fantastiskt vy att belöna sig med. Man såg ett flertal andra vulkaner och vissa rök det ifrån. Denna var speciell, då den hade öppningen på sidan och inte högst upp.
Rakt fram syns Bunakern, som är nationalpark. Runt ön fanns det en mängd dykplatser.
Man såg ner till Manado som är den stora staden i denna delen av landet.
På vägen tillbaka fick vi åka förbi ett monument på Jesus. Stort och vräkigt, det var visst någon rik person som hade satt upp det. Kändes väldigt skumt, visst kryllar det av kyrkor och moskéer i området, så religionen är en viktig del. Men att slänga ut pengar på något sådant när det behövs i samhället istället känns kluvet.
Man såg ner till Manado som är den stora staden i denna delen av landet.
På vägen tillbaka fick vi åka förbi ett monument på Jesus. Stort och vräkigt, det var visst någon rik person som hade satt upp det. Kändes väldigt skumt, visst kryllar det av kyrkor och moskéer i området, så religionen är en viktig del. Men att slänga ut pengar på något sådant när det behövs i samhället istället känns kluvet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar