Många gånger tycker jag att barnen står helt stilla i sin utveckling. Inte blir de längre, tyngre, smartare, trevligare, mer ansvarstagande osv osv. Kanske någon känner som jag? Men idag fick vi ett bevis att jag har fel. För en liten stund sedan kom Karl ut från sitt rum med en tand i handen. Denna gången var det den första stora tanden i nederkäken. Ingen av dessa små framtänder utan en längre in. De tänderna trodde jag att man hade kvar ganska länge, men så var visst inte fallet här (och han är ju "bara" 9 år och 4 mån)!
Så tydligt är utvecklingen mot att bli vuxen igång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar